
JA ! jag lever ! :D
De kom precis fram till den stora lilla staden Örnsköldsvik, Den lille i baksätet tittade med nyvakna grusiga men förväntansfulla ögon på Byggnaden som han skulle tillbringa dagen i.
-Ska vi gå dit direkt efter vi släppt av Anton?
- haha Nej nej, dom öppnar inte på flera timmar arvid! sa faderskapet bakom ratten.
Klockan var sju och de var precis framme, äldste sonen skulle släppas av på sjukhuset för att opereras, korsband,minisk och broskskadat knä lät utslaget. En hel del skulle minsann klippa och klistras !
-börjar du bli sömnig frågade läkaren.
- Nej inte än, eller.. jo nu ! zzZZzzzzZZ.
Anton slocknade som ett ljus och vaknade sedan med mindre smärtande knä än han trodde, dock betydlig mer groggy och illamående än väntat. Hans första tanke var att äntligen, äntligen är det gjort! Nu börjar nedräkningen till ett normalt liv där man inte behövde tacka nej till att följa med vännerna och spela fotboll,bandy,basket, Allt !
Lite senare efter diverse yrsel attacker, mer eller mindre homosexuell "uppvakningspersonal" och kryckprovning så kommer lillebror inrullandes med rullstol och förväntansfulla ögon.
Anton vart full i skratt då han såg sin lillebrors nästan besvikna uttryck att benet ej var en blodig röra eller avkapar. En mindre dramatisk tur hem till Näsåker och hemmets trygga vrå senare så fick Anton äntligen pusta ut i soffan, trött, skakad men endå glad i hågen.
Knät läkte sakta men säkert, trots idogt fuskande med träningen från anton, mestadels för vänner såg till att hålla honom upptagen med fika, tv-spelande och annat onyttigt!
Dock betyder det mycket att veta att bara för man inte kan kuta runt som de andra så blir man inte bortglömd. Nåt som även hänt i denne underlige Antons liv på sistone är en del bråk med mellan brodern för diverse bostadsknutna förseelser, Något som gjorde honom riktigt arg, inte enskilda händelsen, men upprepningen och till slut att denne bror ordnade fest i Antons lägenhet utan att ens fråga, trots att han fått bo som han velat, blivit bjuden på mat, skjuts och annat. Kanske inte ett enormt svek i sig då festen varken urartade eller annat. Men ett sånt tecken på otacksamhet att det brann för anton. Detta plus broderns allt för bekanta ilska vid dessa bråk som slutade med en nyopererad pojke som vart knuffad, något som varken var bra för knä eller humör. Detta gjorde att mellanbror åkte huvudstupa ut ur lägenheten för ett bra tag framöver. Helt oskyldig var inte storebror heller som i ilskan slog sin yngre bror i ryggen, men dock var det inte själva kulmen av bråket som gjorde anton så arg som han vart, utan allt kombinerat. Men om Anton skulle hälsa något till sin bror så där lite i smyg skulle det nog vara att han har bara en mellanbror och han skulle aldrig byta ut honom mot något, Kanske en exakt kopia med mindre hetsigt humör mellan varven! men annars skulle det inte ens vara något att fundera en sekund över, För bröder betyder. Det är stjärnorna på antons bröst tecken på, och lika permanenta som de är, är kärleken till familjen!
Det var några av de saker som hänt anton på sistone. Att tillägga, En vän har behövt mig och det känns bra att veta att man fortfarande duger som standbypsykolog då vännerna verkar må bra nu och jag inte har den välbekanta nattjouren längre. Ett avbrott från någon som på sistone betytt och betyder mer än Anton vågat hoppats på, något han försöker stänga av mer än något annat. För tanken på att inte få ha lika stor del i denna underbara flickas liv gör ondare än, tja... mycket ! för att personen i fråga ska förstå beskriver jag detta med ett ord. HMF.
Nå väl folket, Anton fortsätter sitt liv, fundersam på framtiden med sjukskrivningar,flickor,Träning,bröder,familj,bilar,JOBB,lägenheter,pengar,utlandsflytter,vänner och alkohol
Detta inlägg är som ni ser lite speciellt då det var minst sagt inte igår jag skrev, därför inte någon dagens utube, dock har ja upptäckt och återupptäckt några artister. Volbeat, Shinedown, James blunt och troligtvis fram tills tisdag natt-onsdag så blir det en hel del Maria mena ! Ciao folket, skönt att skriva igen måste ja erkänna, lovar bättring !
2 kommentarer:
Fy fan.. Jag nämns INGENSTANS och jag läste hela. Förgäves! Fast jag antar att jag är liite involverad i nämnda tankar om bl a utlandsflytt? ;D
indeed u are !
Skicka en kommentar